Anstaltstidningar: ”Fångarnas forum”

28 Feb Anstaltstidningar: ”Fångarnas forum”

Från och med 1940-talet började det skapas ett växande antal “lokala” tidningar på kriminalvårdsanstalter runt om i landet. De gavs oftast ut i stencilform och förmedlades inom anstalterna. Många av dem har bara kommit ut med enstaka nummer, medan andra har haft en kontinuerlig utgivning. Hallbladet, som gavs ut på anstalten Hall var en av de första, och kanske den mest kända. Under 1960- och 70-talets fångkamp spreds den även utanför anstaltens murar.

Under efterkrigstiden hade de intagna också börjat bilda allt fler kamratföreningar på anstalterna. Med tiden började de kallas för förtroenderåd. Kriminalvården välkomnade utvecklingen och såg det som ett steg framåt inom den ökade demokratiseringen i samhället. Inte sällan var det personer inom förtroenderåden som fyllde anstaltstidningarna med innehåll. Tidningarna kunde innehålla aktuella frågor, debattartiklar, personliga reflektioner om livet som intagen och information om kommande händelser inom anstalten, men även hälsningar, serier, dikter och korsord.

På gamla Gävleanstalten, där Sveriges Fängelsemuseum idag bedriver sin verksamhet, har utgivningen av anstaltstidningar varit ojämn. År 1955, då anstalten nyligen blivit en interneringsanstalt för återfallsförbrytare, lanserades Celljournalen, som några av de intagna skapade på fritiden. I början av 1960-talet lanserades Hamiltonbladet och senare Murgrönan, som kom att ges ut med några enstaka nummer. Anstaltens dåvarande styresman Paul Samuelsson hade tidigare gästspelat som redaktör för Hallbladet och Långholmens anstaltstidning Cellstoff, och såg inför lanseringen av Hamiltonbladet fram emot “frisk debatt och stimulerande åsiktsutbyte”.

År 1969 gjordes en ny satsning på Gävleanstalten: tidningen Fångarnas forum, som hade ambitionen att nå ut nationellt. Det var den största satsningen i sin tid. Fångarnas forum var tänkt att tryckas i 2500 exemplar och ges ut med fyra nummer per år. Den skulle spridas inom anstalterna nationellt och även säljas utanför murarna. En cell i Gävleanstalten gjordes om till redaktion. Redaktören var intagen på Gävleanstalten och hade fått tillstånd av kriminalvårdsstyrelsen att arbeta med tidskriften under sin strafftid. Tanken med Fångarnas forum var att den skulle ge intagna i hela landet ett nytt språkrör. Idén hade kunnat realiseras tack vare donationer från personer som trodde på idén och på tidskriftens redaktör. Hur det gick för Fångarnas forum vet vi ännu inte, endast dess första nummer finns bevarat på museet.