Gästinlägg från Lisa Jansson, student i Masterprogramet i ABM, Musei- och Kulturarvsvetenskap vid Uppsala universitet. Har under hösten gjort praktik vid Sveriges Fängelsemuseum.

Som intagen finns det olika sätt att hantera livet på anstalt. För vissa har konsten och skapandet varit en väg. De här tofflorna i barnstorlek är sannolikt tillverkade under sent 1900-tal, av okänd person som varit intagen på något av landets fängelser. Tofflorna är tillverkade i ull och skinn och ser riktigt mjuka och varma ut. Kanske var de tänkta att värma några små barnfötter om vintern. Så blev nog inte fallet, för tofflorna ser ännu oanvända ut.

Tofflorna är ett exempel på en kategori föremål som kallas hobby- eller terapiarbeten. De intagna på landets fängelser har åtminstone sedan tidigt 1900-tal kunnat ägna sig åt terapiarbeten, och då fått skapa konst i olika material. De intagna kunde få jobba med detta i cellen, och vissa anstalter hade även särskilda hobbyrum.

Ett känt exempel där de intagna fått ägna sig åt skapande är kulvertmålningarna i Kumlaanstalten. Under sent 1970-tal fick de intagna som var intresserade gå en målarkurs och därefter skapa konst på de grå betongväggarna i anstaltens kulvertar. Se Kriminalvårdens bok Den undre världen – Fler kulvertmålningar i Kumlaanstalten.

 Det är inte bara i fängelser som konstnärligt skapande har varit möjligt. Även på andra slutna anstalter har terapiarbeten varit vanliga. Inte sällan har anstaltsvistelsen historiskt möjliggjort kvinnors konstnärskap, något som övriga samhället lagt ut många hinder för. Konstnären Ester Henning t.ex. tillbringade 66 år på mentalsjukhus och var under stora delar av tiden konstnärligt aktiv. Se Irja Bergströms bok Ester Henning.