Gävleanstaltens första färg-TV – Fängelset i staden

30 Jun Gävleanstaltens första färg-TV – Fängelset i staden

TV’n kan ses som symbol för kriminalvårdens utveckling under efterkrigstiden, ett hjälpmedel för att minimera anstaltsvistelsens skadeverkningar och som en portal till verkligheten utanför murarna. TV’n har sedan den infördes i anstalter också används som en symbol i kritik mot kriminalvården – “Om man begår brott får man gratis mat, sovplats och TV på rummet.”.

Hur hamnade då TV’n bakom murarna?

1960-talet präglades av en växande kriminalvårdsdebatt. Journalister, jurister och en allt mer engagerad allmänhet ställer frågan: Hur ska du kunna återanpassas till ett samhälle som du är helt avskiljd ifrån? Samtida forskningsresultat visade att fängelsevistelser enbart medförde skador.

I Gefle Dagblad 1/12 1960 intervjuas anstaltens nytillträdda styresman Paul Samuelsson:

Vi satsar på att den som tas in här skall ut tillbaka till samhället som en lojal medborgare. Och vi frågar oss: vad kan vi göra för att han ska klara sig i frihet? Folk tycker kanske att det är förskräckligt att internerna kan ha det så bra på anstalterna med TV, idrottsklubbar, kurser av olika slag osv. Men allt detta finns för att man skall eliminera skadeverkningarna av det mest omfattande ingripande i den personliga friheten som finns i vårt samhälle – inspärrandet i fängelse. Så långt det är möjligt – med hänsyn till säkerhets- och ordningskrav försöker vi alltså att göra livet på anstalten likt livet i frihet. /…/ Kontakterna utåt är mycket viktiga. Allt som kan spränga gränserna mellan internerna och folk utanför är viktigt och måste uppmuntras.

Claes började arbeta som fritidsassistent på anstalten Gävle i början av 1960-talet, och berättar att det då fanns en TV som satt på väggkonsoler mot fönsteränden i cellkorridoren på B-botten, dvs i den korridor där vi idag har utställningen “Hotell Hamilton 2.0”. När det var dags att se på TV tog man ut sin stol från cellen.

Som fritidsassistent granskade jag programutbudet och tillsammans med förtroenderådet fastställdes ett par program per vecka som skulle anges i en veckoplanering av aktiviteter. Aktivitetsplaneringen anslogs alltid på tavlan på B-plan. Programmen kunde vara naturprogram och ”snälla” samhällsprogram, inte så kallade kriminalfilmer.