Informationsbild om ungdomsanstalten Roxtuna

I museets bildsamlingar finns diabilder från ungdomsfängelser som Roxtuna, Skenäs och Mariefred. De ser ut att vara tagna under 1950-talet. Efter en titt på bildtexterna, som är skrivna på franska, spanska och engelska, kan vi anta att bilderna har använts för att informera utländska intressenter om den svenska ungdomsfängelsemodellen.

År 1938 inrättas det första ungdomsfängelset – Skenäs i Östergötland. Det är ett resultat av 1930-talets strävan mot en ”ökad differentiering av klientelet”. Detta innebar att tex. ungdomar dömda för brott skulle skickas till särskilda anstalter som var anpassade efter deras behov. De ungdomsfängelser som kom att byggas erbjöd meningsfull yrkesutbildning och stora möjligheter till idrott och fritidsaktiviteter. Istället för en enda stor fängelsebyggnad uppfördes många små, separata avdelningar som skulle ge ungdomarna en trygg, hemtrevlig känsla. Gruppsammansättningen var viktig. En orolig, aggressiv person kunde placeras på en ”lugn avdelning” för att bli påverkad i positiv riktning. Med utbildning, vård och trygghet skulle ungdomarna kunna återanpassas till samhället.

Efter andra världskrigets slut fortsätter de humana vindarna att blåsa. Fångvården satsar stort på öppna anstalter utan murar och stängsel för de som begått mindre förseelser. Dessutom inrättas Frivården – kriminalvård i frihet. De ungdomar som hade begått mindre förseelser började med tiden att dömas till frivård istället för fängelse, vilket innebar att de ungdomar som fortsättningsvis dömdes till fängelse ofta hade mycket allvarlig kriminalitet bakom sig. Personalen var ovan vid det nya, betydligt tyngre klientelet. Ungdomsfängelserna börjar få allt mer kritik, de beskrivs som brottsskolor där ungdomarna har gott om tid att planera brott och avancera i hierarkin. Till slut avskaffas påföljden ungdomsfängelse i 1974 års kriminalvårdslag. Idag ansvarar framförallt socialtjänsten för ungdomars påföljder.