Visitationspatrullen – Fängelset i staden

02 Aug Visitationspatrullen – Fängelset i staden

Under 1960-talets gång ökar användningen av narkotika kraftigt, både i Sverige och internationellt. Med tiden rapporterar allt fler anstalter förekomst av narkotika. Flera av dem som minns verksamheten på gamla Gävleanstalten har berättat att förekomst av narkotika upptäcktes där i början av 1970-talet, och om hur detta kom att förändra tillvaron i anstalten. Det blev svårare att upprätthålla den öppenhet som varit en viktig utvecklingslinje i verksamheten, och det skapade oro på avdelningarna.

Under 1970-talets gång tog Kriminalvården olika initiativ för att på olika sätt hantera situationen. Behandlingsteam inrättades på ett antal häkten, personal fick utbildning om hur man upptäcker förekomst av narkotika. I 1974 års kriminalvårdslag finns flera paragrafer med åtgärder riktade mot narkotikasituationen. Med tiden inrättar allt fler anstalter så kallade motivationsavdelningar för personer som ville bli fria från missbruk, och Minnesotamodellen (tolvstegsbehandlingen) som bygger på Anonyma Alkoholisters metod, börjar användas inom Kriminalvården. 

År 1973 inrättas den första visitationspatrullen, en särskild grupp vårdare med uppgift att oanmälda göra noggrann kontroll av intagnas bostadsrum för att spåra och avlägsna otillåtna föremål och preparat. ”Månadens föremål” är ett tygmärke med Visitationspatrullens dåvarande logo, insamlad av museets grundare Birger Lindroos. Tygmärket satt fastsytt på de tjänstedräkter som patrullen bar. Under det tidiga 1980-talet ökade visitationspatrullernas verksamhet markant, sannolikt till följd av personalutbildningarna. Under 1980-talet kom de till gamla Gävleanstalten vid ett flertal tillfällen. Det gamla cellfängelset byggdes för isoleringsstraff, och det var initialt förbjudet att ens titta ut genom sitt cellfönster. I modern tid möjliggjorde både den ålderdomliga byggnaden och det centrala läget i staden insmuggling. Cellfönstren gick att öppna, inkast över den jämförelsevis låga muren (utan skalskydd) var ingen konst. Kontrollerna ökade åren innan stängning och att de öppningsbara fönstren som fanns på bottenvåningen skruvades slutligen igen.