I museets bildsamlingar finns diabilder från ungdomsfängelser som Roxtuna, Skenäs och Mariefred. De ser ut att vara tagna under 1950-talet. Efter en titt på bildtexterna, som är skrivna på franska, spanska och engelska, kan vi anta att bilderna har använts för att informera utländska intressenter om den svenska ungdomsfängelsemodellen.

År 1938 inrättas det första ungdomsfängelset – Skenäs i Östergötland. Det är ett resultat av 1930-talets strävan mot en ”ökad differentiering av klientelet”. Detta innebar att tex. ungdomar dömda för brott skulle skickas till särskilda anstalter som var anpassade efter deras behov. De ungdomsfängelser som kom att byggas erbjöd meningsfull yrkesutbildning och stora möjligheter till idrott och fritidsaktiviteter. Istället för en enda stor fängelsebyggnad uppfördes många små, separata avdelningar som skulle ge ungdomarna en trygg, hemtrevlig känsla. Gruppsammansättningen var viktig. En orolig, aggressiv person kunde placeras på en ”lugn avdelning” för att bli påverkad i positiv riktning. Med utbildning, vård och trygghet skulle ungdomarna kunna återanpassas till samhället.

Efter andra världskrigets slut fortsätter de humana vindarna att blåsa. Fångvården satsar stort på öppna anstalter utan murar och stängsel för de som begått mindre förseelser. Dessutom inrättas Frivården – kriminalvård i frihet. De ungdomar som hade begått mindre förseelser började med tiden att dömas till frivård istället för fängelse, vilket innebar att de ungdomar som fortsättningsvis dömdes till fängelse ofta hade mycket allvarlig kriminalitet bakom sig. Personalen var ovan vid det nya, betydligt tyngre klientelet. Ungdomsfängelserna börjar få allt mer kritik, de beskrivs som brottsskolor där ungdomarna har gott om tid att planera brott och avancera i hierarkin. Till slut avskaffas påföljden ungdomsfängelse i 1974 års kriminalvårdslag. Idag ansvarar framförallt socialtjänsten för ungdomars påföljder.

Hur intressant är egentligen detta? En vanlig mörkblå kavaj utan vare sig kriminalvårdsemblem, grader eller guldknappar. Men den har visat sig vara unik i våra samlingar!

Någon har för länge sedan monterat olika modeller av transportfängsel på en tavla. Till vänster ser vi läderinfattad hand och fotfängsel som användes vid fångtransporter under 1800-talets andra hälft. ”Användes fordom även vid bestraffning genom att länken fastnaglades i vägg”, kan vi läsa på den handskrivna skylten. Till höger ser vi så kallade skruvbojor.

Alla anstalter vi besökt under åren har haft ett ”kuriosakabinett”, ofta ett skåp där anställda sparat speciella föremål. Ofta innehåller det pokaler från idrottsevenemang, äldre arbetsredskap som ovan nämnda transportfängsel, dragur eller äldre uniformsdetaljer som mössmärken och axelklaffar. Det finns ofta en särskild hylla med uppfinningsrika beslag – kanske en itudelad tennisboll som en gång fyllts med knark och kastats över muren eller tatueringsmaskiner gjorda av rakapparater, tejp, kulspetspennor och teskedar.

När vi besökte anstalten Malmö i våras mötte vi två nyanställda vårdare som stod och pratade om innehållet i en av de glasmontrar som fanns i administrationslokalerna. ”Dom här får ni inte ta med er, det här är ju kul för oss som är nya!”. Det gjorde vi inte heller. Historiska föremål och berättelser är fantastiska nycklar till kunskap och gemenskap – en ovärdelig resurs för en arbetsplats.

Vid anstalten Hinseberg lades de öppna avdelningarna Båtshagen och Bosshagen ned under år 2013. De ligger utanför Hinsebergs stängsel, på promenadavstånd från anstaltsområdet. Båtshagen, en brun atriumbyggnad, byggdes i början av 1970-talet och den intilliggande Bosshagen är en äldre trävilla, röd med vita knutar.

I somras åkte vi till Frövi för att dokumentera verksamheterna. När vi besökte Båtshagens kök träffade vi en kvinna som var i färd med att förbereda lunchen. Hon bar en t-shirt med texten ”Självförvaltning” på ryggen. Vi samlade in en likadan tröja då den berättar något om vår tids kriminalvård, där antalet avdelningar med självförvaltning har ökat under det senaste decenniet.

Självförvaltning innebär att intagna ansvarar för städning, hushållsbudget, matlagning och tvätt. Tanken bakom är att de som deltar ska få möjlighet att komma in i vardagliga rutiner inför frigivningen.

År 2013 kommer för oss att vara mycket förknippat med alla nedläggningar inom Kriminalvården. För att dela med oss av det vi sett under den resan kommer 2014 års Månadens föremål belysa ting från de nu nedlagda verksamheterna.

”Jag blev erbjuden att få komma till Håga, ett fängelsesjukhus för fångar med psykiska problem.” skriver Sandhamnsligans ledare Fleming Broman i sina memoarer från 1982. Håga ligger utanför Södertälje och är sedan år 1970 en kriminalvårdsanstalt för män, men har en historia längre än så. Två kilometer västerut ligger den riksbekanta anstalten Hall, med en bakgrund som uppfostringsanstalt för varnartiga barn. För att anpassa verksamheten efter ny lagstiftning år 1926 byggs avdelningen Hågakolonien

Vägskylten på bilden kommer på plats knappt tjugo år senare, år 1943. Hågakolonien har då tagits ur bruk och istället står där ett sjukhus för kriminellt belastade patienter – en modern, avskalad gul tegelbyggnad omgärdad av mur. Kontrasten är stor mot de sista närmast slottsliknande cellfängelser som uppfördes i Malmö och Göteborg under 1910-talet. Mycket har också hänt inom fångvården under dessa tre decennier. Skylten mot Håga Sjukhus berättar om samtidens kategorisering av fångarna och psykiatrins ökade inflytande. Istället för att dela upp fångarna efter geografisk tillhörighet ska de nu erbjudas vård utifrån deras speciella behov, en fråga som drevs av bland andra justitieminister Schlyter under 1930-talet. Under tiden som följer kompletteras de gamla cellfängelserna därför av såväl ungdomsfängelser som rättspsykiatriska kliniker.

Vad innebär ett fängelsestraff – egentligen? Det är svårt att veta för den som inte har egna erfarenheter av det. Det är något vi pratar om när vi ritar ”bra” fängelser tillsammans med våra yngre besökare under höstlovet. Det kan ju verka ganska bekvämt att sitta i fängelse nuförtiden – TV på rummet och lagad mat varje dag! Men hur är det att inte kunna ringa eller träffa de man tycker om när man vill? Kanske skrivs långa trådar med rykten om en på internet, som man inte kan bemöta?

Och hur är det att tvingas leva inlåst tillsammans med personer som du kanske helst skulle undvika, om du själv fick bestämma? Härom året förvärvade vi en samling beslag från den sedan 1990-talet nedlagda anstalten Hudiksvall. Beslagen har gjorts under 1980- och 90-talen, och en stor del är mycket små, egenhändigt tillverkade stickvapen av olika slag, lätta att gömma i handen. Ett av dem ser du på bilden. Vapnen vittnar om både den hotbild och den rädsla som också kan ingå i ett fängelsestraff.