Kategoriarkiv: Månadens Föremål

Permissionssko

Bilden föreställer en permissionssko för damer från 1960-talet, gjord av formpressad plast. En liten detalj förbiseddes dock under produktionen – klacken är ihålig! Den som petade bort innersulan hade inga problem att ta med sig lite piller eller pulver tillbaka till anstalten när permissionen var avslutad.

Nöden är uppfinningarnas moder och när det gäller insmuggling av narkotika har uppfinningsrikedomen varit mycket stor genom åren. Förr om åren kunde det exempelvis ”råka” hamna, till synes oskyldiga men preparerade, tennisbollar innanför murarna med jämna mellanrum. Andra gånger har narkotikan kommit in ”bakvägen”, förvarad i allt från treorör till tandborstfodral…

Hamiltonserien

Både Gävleborna och de innanför murarna kallade oftast fängelset på Hamiltongatan för Hotell Hamilton. På Hotell Hamilton ordnades fotbollsturneringar under 1960- och 70-talen, och här ser du två vinstplaketter från år 1967 och 1968. Fånglaget – som av förklarliga skäl alltid hade hemmamatcher innanför murarna –  mötte Korpenlag från t ex Polisen och Brandkåren. Personer som var med på den tiden minns matcherna som spännande, och nu och då får vi besökare som har bott i de vita trevåningshusen mittemot fängelset. De har berättat att de nyfiket följde matcherna från sina balkonger då det begav sig.

Under en match for bollen över muren och fastnade i ett träd! Göran – ofta sedd ”gäst” på Hotell Hamilton – kastade sig vant över muren, for upp i trädet, hämtade bollen och hoppade tillbaka in på fängelsegården igen. Han minns att personalen bara stod och gapade! På senare år har han träffat en av vårdarna som berättade att den där fotbollsmatchen var något han aldrig kunde glömma!

Varför passade inte Göran på att rymma då han ändå var på utsidan av murarna? Jo, matchen var så spännande så han var bara tvungen att hoppa tillbaka.

Elddon

Från och med år 1945 fick fångarna röka under den dagliga promenaden på fängelsegården. Fångarna gick i cirkel och i mitten stod vakten. Elddonet, som fungerade som en oljelampa, var specifikt tillverkat för sitt ändamål och stod med brinnande låga i en fönsternisch för att alla skulle kunna komma åt det. Fångarna fick nämligen inte inneha tändstickor. Tänk om någon skulle försöka sätta eld på fängelset! Elddonets uppfinnare var överkonstapel Harry Svensson.

Sedan snart två år tillbaka är det rökförbud i Sveriges fängelser och häkten. Det är dock tillåtet att röka under den dagliga promenaden utomhus – men bara max 5 cigaretter/dag. Det är inte första gången som Kriminalvården blivit rökfri! Sigfrid Wieselgren, generaldirektör år 1885, införde också ett rökförbud på sin tid.

Elddonet kom till museet som gåva av Erik Gustavsson, f.d. övertillsynsman, Gävle.

Informationssystem

Denna transparenta klisterlapp med tillhörande magnet kommer från häktet i Gävle och är ett av de senaste förvärven till våra samlingar. Klisterlappar som dessa finns på celldörrarna och är ett sätt för personalen att informera varandra om var den häktade befinner sig för ögonblicket. Om hon eller han är i cellen sätter personalen magneten i mitten, men under exempelvis besöks- och promenadtider flyttar personalen magneten till rätt ruta.
Personalen måste också veta om de häktade har tillgång på föremål som kan orsaka skada för den häktade själv eller personalen, exempelvis rakblad. Om en häktad behöver raka sig och får en rakhyvel sätts en lapp på dörren som informerar om det.

Cigarettpaket och tändsticksask

De som sitter i fängelse får inte inneha kontanter så därför har cigaretter länge varit ett populärt betalningsmedel istället. Författaren Lasse Strömstedt beskriver sina erfarenheter från Långholmen i sin självbiografi Fånge 981 (2003).

”De som sydde madrassvaren hade bästa jobbet. Det var visserligen enahanda, men gav möjlighet till extraförtjänst. De gröna fängelsekläderna som vi gick klädda i var alla stöpta i samma form. Antalet storlekar var två. En större och en mindre. De fångar som inte gjorde något åt sina kläder såg ut som vandrande illgröna sopsäckar. Tyget var stelt och påminde om pansar. Många av killarna ville se lite snitsigare ut. Det här var ju på 50-talet och ute i samhället gällde insydda byxor med fem centimeter höga slag på byxbenen. I madrassverkstan kunde man få byxorna insydda för tio cigaretter eller ett par ägg om det var så att kunden jobbade i köket.”

På bilden ovan syns ett cigarettpaket av märket Bill samt en tändsticksask från Jönköpings tändsticksfabrik, som hittades under restaureringen av Hotell Hamilton år 2000-2003.

Concerta

Dessa förpackningar, som innehållit ADHD-läkemedlet Concerta, kommer från anstalten Norrtälje och är vårt senaste nyförvärv till samlingen! Undersökningar har visat att upp till en fjärdedel av alla intagna i fängelse har vuxen-ADHD och nästan hälften har haft det i barndomen. En fängelsevistelse kan i många fall förvärra symptomen. Därför gör Kriminalvården just nu en satsning som ska leda till en bättre behandling av intagna med ADHD. Syftet är att undersöka om behandling med Concerta kommer att få de intagna att må bättre och i förlängningen avstå från återfall i kriminalitet och missbruk. I anstalten Norrtälje finns en särskild avdelning för de intagna som deltar i projektet. Personalen som jobbar där är specialutbildad.

Projektet har vållat viss debatt då Concerta är narkotikaklassat. Det är i likhet med amfetamin centralstimulerande, men dosen är mycket låg och läkemedlet anses inte ha någon större så kallad ”missbrukspotential”. De intagna som är intresserade av att delta måste vara drogfria och gå med på regelbundna, övervakade urinprover. Det finns också ett krav på sysselsättning och psykosocial behandling under fängelsevistelsen. Inför frigivning planerar anstalten i samband med den intagnes ordinarie läkare hur behandlingen ska fortsätta efter muck. Projektet, som sker i samarbete med Stockholms läns landsting, bedrivs även vid anstalten Håga och pågår mellan åren 2006 – 2010.

Hobbyarbete

Detta eleganta smyckeskrin i form av en flygel tillverkades på cellfängelset i Gävle under 1950-talet. Upphovsmannen var då i 25-årsåldern och var en av de första beväpnade postrånarna. Han var modemedveten, välklädd och intresserad av musik och litteratur och hjälpte ibland till med skrivarbeten på anstalten. En präst hjälpte honom att hitta ett bra arbete efter frigivning, men hans vidare öden är okända. Flygeln fungerar som speldosa med uppvridning på undersidan. Lyfter man på locket är insidan klädd i lila sammet med vita kantband.

Mannen gav flygeln till Elsie Holm som vid tiden arbetade som kanslist i fängelset.

Fångkläder

Författaren Lillemor Östlin beskriver sitt första möte med anstalten Hinseberg år 1967 i sin självbiografi Hinsehäxan (2005):

Jag får ett nytt nattlinne och en liten hög med kläder, med allt från en strutig BH och ett par trosor till en underkjol i charmeuse, som är fin som en klänning. En riktig klänning får jag också. Den är av blått skötersketyg, mer som ett förkläde med rak modell och stora fickor.

Klänningen på bilden kommer från just Hinseberg och har dekorerats med broderier av sin forna ägare. Kanske tyckte hon att klänningen var tråkig och opersonlig? Under senare år har dock de kvinnliga fångarna i Sverige burit kläder som anpassats för män. Många fångar har ansett att plaggen är både oklädsamma och obekväma. Därför har Kriminalvården samarbetat med Beckmans Designhögskola som nu utvecklat en klädkollektion för kvinnor. Men det handlar inte bara om yta – kläderna måste också vara skapade så att det inte går att gömma saker i dem eller skada sig själv med dem. Vissa färger är också förbjudna. Mörkblått går inte att använda, då det finns risk för att fångarna blandas samman med den blåklädda personalen. De nya kläderna är gjorda av ekologisk bomull och kommer att sys upp av intagna på Hinseberg. Här kan Du titta på dem.

Hemlig brevväxling

Här ser du exempel på vad maj månadens föremål – det hårda toalettpappret – kunde användas till. Just det här brevet är troligtvis skrivet någon gång under 1910-talet då cellfängelset var straffängelse för unga vanartiga pojkar. Det är inte bara skrivet på toalettpapper, utan också på utrivna boksidor som har straffängelsets stämpel. På museet har vi flera brev som verkar, av handstil och skrivsätt att döma, vara skrivna av samma person – troligtvis en pojke i tonåren. Här är ett utdrag från ett brev han skrivit till en medfånge:

”När vi har muckat så skall vi ge oss ut på sjön för man har det bra där men det kan vara lite jävligt ibland, men när man kommer i land så tar vi igen skolan min vän. Så du skall stanna här i Gävle till jag muckar den 18 juli min vän då skall vi åka båt till Hudiksvall och roa oss lite där ett par dar och sen far vi till Stockholm och är där ett par dar och super å knullar så fan ej skall känna igen oss min vän. Men prästen var in till mig idag när jag skriver det här bladet och han sa att jag skulle ta mig tillvara för de här onda farorna och då lovade jag att jag ej skulle bedra någon människa mer sen jag kom ut ur det här jävla hålet och så han att jag skulle läsa i bibeln och bli en troende människa men då så jag att det skall allt bli 7 torsdagar i veckan först innan jag blir religiös är det inte sant min vän eller hur tycker du om det.”

Toalettpapper

Runt förra sekelskiftet fanns inte det mjuka, blomsterprydda toalettpapper som vi kan finna i butikerna idag. Istället fanns det här ganska hårda och läskpappersliknande toalettpappret. Fångarna tilldelades tre vykortsstora ark per dag att använda med sunt förnuft.

Runt förra sekelskiftet satt fångarna isolerade dygnet runt. De fick inte prata med varandra eller ens knacka i väggen för att få kontakt. Den som blev påkommen fick disciplinstraff, till exempel mindre matportioner eller så tvingades hon eller han sova utan sängkläder. Trots detta utvecklades ett knackspråk besläktat med morsealfabetet, men det fanns också andra sätt att få kontakt…

När cellfängelset restaurerades i början av 2000-talet gjordes ett stort fynd under golvplankorna. Där hade hundratals små lappar och brev petats ner! Vissa brev är skrivna på sidor som rivits ur den religiösa uppbyggliga litteraturen som det var meningen att varje fånge skulle läsa, men många brev har också skrivits på det här hårda toalettpappret! Breven kunde smugglas med arbetsmaterial som användes i cellen, men också genom personen som hade ansvar för att tömma cellpottorna. Den som skrivit brevet gömde det i pottans lock. Pottömmaren ”råkade” sedan blanda ihop pottorna… Då mottagaren läst brevet var det bara att peta ner det mellan träplankorna i golvet. Vi har också hittat brev i fängelsets ventilationssystem. Nästa månads föremål kommer att handla mer ingående om dessa hemliga smugglade meddelanden.