Frågor & svar

Här ger vi svar på de vanligaste frågorna som vi får om brott och straff historiskt.

Hur länge hade vi offentliga avrättningar i Sverige?

De sista offentliga avrättningarna i Sverige skedde 1876, och därefter avskaffades det offentliga dödsstraffet 1877. Därefter avrättades dödsdömda innanför murarna vid det fängelse de satt på.

Den sista offentliga  avrättningen i Gävleborgs län skedde 1859 på Valbo sockens avrättningsplats, och den sista inmurala avrättningen 1893 vid Gävleborgs länscellfängelse (som vi numera kallar Gamla fängelset).  

Precis som alla kvinnor som avrättades i Sverige så halshöggs de trolldomsanklagade först och brändes därefter på bål. En vanlig föreställning är att kvinnor dömda för trolldom brändes levande, vilket är felaktigt med ett undantag i Sverige.

Att brännas på bål efter halshuggning var ett så kallat skärpt eller kvalificerat dödsstraff avsett för personer med kvinnligt kön. Brott som mord och trollkonst bestraffades med skärpta dödsstraff fram till 1841 då de togs ur lagen.  Även män som begått tidelag, dvs dömts för sexuellt övergrepp på djur, brändes på bål efter avrättning. Också kreaturen de begått handlingen med dödades.

Ja i äldsta tid kunde den dödsdömde hängas i närmsta gren, men i takt med Sverige fick landslagar så kom det att byggas galgar. Dessa stod på avrättningsplatser. På en del håll byggdes stabila galgar av kalksten, som i  Visby, men vanligtvis var de enklare konstruktioner av trä.

En hängning betraktades som mer skamligt än halshuggning. Straffet användes som dödsstraff för bland annat stöld och förfalskningsbrott. Fram till början av 1700-talet hängdes endast manliga tjuvar då det sågs som osedligt med hängande kvinnor i kjol. I Sverige upphävdes hängningsstraffet för förfalskning av allmänna medel 1823, för stöld 1855 och för sedelförfalskning 1858.

Straffet omtalas redan under medeltiden i Visby stadslag och införlivades med den allmänna rättskipningen under 1600-talet. Straffet var ett omvandlingsstraff om en inte kunde betala sina böter. Enligt 1734 års lag kunde en dömas till minst två dagar och max 28 dagar, vilket 1864 ändrades till minst tre dagar och max 20 dagar.

Inlåsning i förening med en kost av endast vatten och bröd är närmast att betrakta som ett kroppsstraff. Så mycket allvarligare blev följderna då brödet var av dålig kvalitet och oftast inte innehöll något salt. Vatten- och brödstraffet avskaffades i Sverige 1884.

Om du var skyldig någon pengar och inte gjorde rätt för dig, kunde den som du lånat pengarna av få in dig på  bysättning i den så kallade Gäldstugan, vilken i Gävle var densamma som slottsarresten. Där skulle du tvingas att uppfylla din förbindelse. Betala eller sitt kvar! Dock var det så att den som krävde in pengarna fick betala för den skyldiges uppehälle tills denne gjort rätt för sig. Bysättningen kom till Sverige under medeltiden och upphörde år 1879. Den bysatte var inte dömd och hade därmed vissa friheter. Hen fick inte ”i nesligt fängelse hållas” vilket betydde att hen inte behövde dela cell med en brottsling.

Om en person dömdes till gatloppet fick han springa mellan två långa led av upp till 150 soldater med spön i sina händer. Slog de inte tillräckligt hårt dömdes de själva till gatlopp.

1707 rymde två fångar ur slottsarresten i Gävle och fångvaktaren dömdes att löpa sju gatlopp för sin försumlighet.  Okänt hur han klarade det. Straffet gatlopp var ett straff för män, och  förbjöds 1734.

Under svensk stormaktstid på 1600- och 1700-talet byggdes det många fästningar längs med väst- och ostkusten. Grova brottslingar  –  mördare och återfallsförbrytare  –  dömes till att arbeta på fästning i några år eller för resten av sina liv. Arbetet var mycket tungt och slitsamt. Maten var knapp och de bodde tillsammans i mörka, fuktiga och kalla logement. Endast de starkaste överlevde. Under hela strafftiden kunde de tvingas att bära en så kallad järnkrona/klädning som vägde ca 50 kg.

När vi började bygga cellfängelser i Sverige från mitten av 1800-talet kom de att ersätta fästningarna.  Man kunde då dömas till straffarbete, som ofta var ett enklare arbete som skulle kunna utföras inne i den egna cellen.   

Att dömas till svärdet var mindre vanhedrande än att dömas till halshuggning med en bila, då en fick begravas i vigd jord efter avrättningen. I Sverige var det vanligtvis endast adelsmän som dömdes till svärdet. Frågan är hur säkert det var med tanke på att Bödeln högg vertikalt då den dödsdömde stod på sina knän – med huvudet upprest.

När Svea Hovrätt inrättades 1614 var det bland annat för att kontrollera att allt gick rätt till på landets alla domstolar. Som en överinstans skulle Svea Hovrätt varje år gå igenom underrätternas domböcker för att se till att de följde lagen. En dödsdömd fick inte heller avrättas förrän Svea Hovrätt tittat på domen och godkänt den. 

Göta Hovrätt installerades 1634.

Men även om hovrätterna fanns för att kontrollera, så gick det inte alltid rättssäkert till ändå. Inte förrän 1772 förbjöds exempelvis Kommissorialrätter, då de ansågs rättsosäkra. En sådan var exempelvis trolldomskommissionerna som tillsattes under häxprocessernas tid mellan 1669-1675.

Att något inte syns i statistiken betyder inte att det inte existerade. Synen på det sexuella umgänget var annorlunda förr, och det fanns ingen samtyckeslag.

Sex skulle endast ske inom äktenskapet, och att ge sin make barn var inkluderat i en hustrus plikter. Därför hade en äkta make sexuella rättigheter på sin hustru. Våldtäkt som begrepp existerade alltså inte inom äktenskapet. 

Om en kvinnan hade sex före eller utanför äktenskapet ansågs hon lösaktig och ovarsam, oavsett hur det hade gått till. Därför anmäldes sällan våldtäkter, då en anmälan gjorde offentliggjorde händelsen vilket innebar skam för kvinnan. 

Det beror på vilket tidevarv man pratar om.

Under 1500- och 1600-talen kunde en dömd man erbjudas tjänst som bödel istället för straff. Det hände att personer frivilligt ansökte om tjänsten, men det var ovanligt. Bödelsyrket började även under 1600-talet att gå i arv, från far till son. 

För att höja bödelsyrkets status, och därmed bödelns skicklighet med yxan, beslutades det tidigt 1700-tal att bödelsyrket skulle anses vara ett myndighetsutövande. Nu blev bödel ett yrke som man ansökte att få. De som sökte sig till yrket var ofta personer som tidigare tjänstgjort som soldat, eller som hade en bödel i släkten. 

Boka en visning

Fördjupa dig i de dramatiska berättelserna från Sveriges straffhistoria. Upptäck hemligheterna hos Sveriges Fängelsemuseum. Vänta inte, boka en guidad tur nu!