VISNINGAR FÖR SKOLKLASSER

Kostnaden för en skolvisning beror på hur stor klassen är. En lagom stor grupp för en guide är ca 15 elever. En stor klass delar vi i två grupper och börjar på vardera av våra två fängelser. Eleverna guidas då runt i två byggnader och de får möta båda guiderna. Utöver entréavgiften tillkommer för en guide dagtid 500 kr och för två guider dagtid 800 kr.

Nu erbjuder vi även digitala visningar för högstadie- och gymnasieelever! För mer information KLICKA HÄR.

 

PEDAGOGISK VERKSAMHET

Är du lärare, använd oss i din undervisning

Använd gärna våra färdiga skolvisningar, som följer läroplanen. Vid ett besök hos oss, får eleverna en förståelse för hur man ”förr i världen” straffade dem som begått brott. Vilka var det som dömdes och hur såg brottsligheten ut? Det blir en spännande historielektion där vi berättar om ett Sverige som inte alltid varit en välfärdsnation och inte heller varit ett samhälle där alla varit lika inför lagen. Hur ser det ut idag? Många myter kan vi diskutera och avliva. Hur är det t ex med ”sanningen” om att invandrare är mer kriminella än svenskar? För bara hundra år sedan var det de egendomslösa och arbetslösa som sågs som det stora samhällsproblemet.

Med dessa frågor vill vi starta en dialog med eleverna. Vi vet att det brukar bli många frågor och funderingar när de är hos oss. Självklart styr vi visningen utifrån åldersgrupp och är mycket lyhörda för den gruppdynamik som finns i varje klass.

 

VISNING I SAMARBETE MED KRIS

I samarbete med KRIS Gävle (KRIMINELLAS REVANSCH I SAMHÄLLET) och UNGA KRIS Gävle erbjuder Sveriges Fängelsemuseum ett visningspaket för åk 7-9 och gymnasiet. Efter genomförd visning tar vi er till KRIS lokaler, som ligger ca 10 min från Sveriges Fängelsemuseum. Där  bjuds eleverna på fika och får i en trygg miljö fördjupad insikt i hur det är att sitta på anstalt idag, och hur bland annat droger kan leda till att man hamnar i kriminalitet. Eleverna får även möjligheten att ställa egna frågor till föredetta kriminella. För att läsa mer om KRIS, klicka här.

Obs! I KRIS lokaler vistas allergivänliga hundar.

Visning med en guide och besök hos KRIS kostar 600 kr.
Visning med två guider och besök hos KRIS kostar 900 kr.
Entréavgift tillkommer.

För bokning och frågor kontakta museipedagog Malin Wahl 026-65 44 30. 

 

VANLIGA FRÅGOR OM BROTT OCH STRAFF

 

 

Att dömas till svärdet var mindre vanhedrande än att dömas till halshuggning med en bila, då en fick begravas i vigd jord efter avrättningen. I Sverige var det vanligtvis endast adelsmän som dömdes till svärdet. Frågan är hur säkert det var med tanke på att Bödeln högg vertikalt då den dödsdömde stod på sina knän – med huvudet upprest.

 

 

 

Nej, att brännas på bål efter avrättning var ett så kallat skärpt eller kvalificerat dödsstraff avsett för personer med kvinnligt kön. Brott som mord och trollkonst bestraffades med skärpta dödsstraff fram till 1841 då de togs ur lagen. Precis som alla kvinnor som avrättades i Sverige så halshöggs de trolldomsanklagade först och brändes därefter på bål. En vanlig föreställning är att kvinnor dömda för trolldom brändes levande, vilket är felaktigt med ett undantag i Sverige. Även män som begått tidelag, dvs dömts för sexuellt övergrepp på djur, brändes på bål efter avrättning. Också kreaturen de begått handlingen med dödades.

 

Ja i äldsta tid kunde den dödsdömde hängas i närmsta gren, men i takt med landet Sveriges enande under först olika landskapslagar och sedan en gemensam brottslag fr  o m 1732 kom det att byggas så kallade galgar i städernas utkanter och i häradena, vilka var juridiska sammanslagningar av flera socknar med ett delat ting. På en del håll byggdes stabila galgar av kalksten som i t ex Visby, men vanligtvis var de enklare konstruktioner av trä.

En hängning betraktades som mer skamligt än halshuggning med svärd eller bila. Straffet användes som dödsstraff för bland annat stöld och förfalskningsbrott.  Straffet formulerades som ”att dömas till galge och gren”. Fram till början av 1700-talet hängdes endast manliga tjuvar då det sågs som osedligt med hängande kvinnor i kjol... Från och med 1734 års lag kunde dock också kvinnor hängas.
I Sverige upphävdes hängningsstraffet för förfalskning av allmänna medel 1823, för stöld 1855 och för sedelförfalskning 1858.

 

Straffet omtalas redan under medeltiden i Visby stadslag och införlivades med den allmänna rättskipningen under 1600-talet. Straffet var ett omvandlingsstraff om en inte kunde betala sina böter. Enligt 1734 års lag kunde en dömas till minst två dgr och max 28 dgr, vilket 1864 ändrades till minst tre dgr och max tjugo dagar.

Frihetsförlusten i förening med inknappning av kosten till endast vatten och bröd är närmast att betrakta som en art av kroppsstraff. Så mycket allvarligare blev följderna då brödet var av dålig kvalitet och oftast inte innehöll något salt. Vatten- och brödstraffet avskaffades i Sverige 1884.

 

 

Om du var skyldig någon pengar och inte gjorde rätt för dig, kunde den som du lånat pengarna av få in dig på  bysättning i den så kallade Gäldstugan, vilken i Gävle var densamma som slottsarresten. Där skulle du tvingas att uppfylla din förbindelse. Betala eller sitt kvar! Dock var det så att den som krävde in pengarna fick betala för den skyldiges uppehälle tills denne gjort rätt för sig. Bysättningen kom till Sverige under medeltiden och upphörde år 1879. Den bysatte var inte dömd och hade därmed vissa friheter. Hen fick inte ”i nesligt fängelse hållas” vilket betydde att hen inte behövde dela cell med en brottsling.

 

Om en man dömdes till böter kunde det omvandlas till straffet gatlopp. Straffet ledde ofta till döden. Under gatloppet fick den dömde springa mellan två långa led av upp till 150 soldater med spön i sina händer. Slog de inte tillräckligt hårt dömdes de själva till gatlopp.

1707 rymde två fångar ur slottsarresten i Gävle och fångvaktaren dömdes att löpa sju gatlopp för sin försumlighet.  Okänt hur han klarade det. Straffet gatlopp förbjöds fr o m 1734.

 

Under svensk stormaktstid på 1600- och 1700-talet byggdes det många fästningar längs med väst- och ostkusten. Grova brottslingar  -  mördare och återfallsförbrytare  -  dömes till att arbeta på fästning i några år eller för resten av sina liv. Arbetet var mycket tungt och slitsamt. Maten var knapp och de bodde tillsammans i mörka, fuktiga och kalla logement. Endast de starkaste överlevde. Under hela strafftiden kunde de tvingas att  bära en s k järnkrona/klädning som vägde ca 50 kg.

När vi började bygga cellfängelser i Sverige från mitten av 1800-talet kom de att ersätta fästningarna.  Man kunde då dömas till straffarbete, vilket får många att tro att det var liktydigt med att sättas på fästning. Det är alltså fel. Det var tvärtom.

 

Betydde att den som saknade inkomst eller förmögenhet inte var betrodd att få respass, utan var hänvisad att hålla sig inom den socken eller stad som en var skriven i. Det här fick som resultat att det var lika med omöjligt att söka arbete på annan ort, då en person utan laga försvar inte heller fick något respass. Och blev du då tagen på annan ort utan giltiga handlingar blev du varnad för lösdriveri och hemskickad. Kunde du sedan inte inom 30 dgr uppvisa att du hade någon inkomst blev du dömd till tvångsarbete och blev satt på en korrektionsinrättning.

1819 och 1824 lindrades Försvarslöshetsstadgan genom en lagändring så att tvångsarbete eller fängelse endast kunde ådömas dem som kombinerade sin arbetslöshet med tiggeri eller om de tidigare varit dömda.

En helt ny typ av ”samhällsklass” växte därför fram p g a lagstiftningen under 1800-talet. Tidigare straffade var oftast utan inkomst vid frigivningen, och alltså försvarslösa. Det kom därför i praktiken betyda, inte en olaglig handling såsom tidigare, utan  försvarslöshet som social status.

Försvarslöshetsstadgan avskaffades 1885.

Ett museum i två fängelser i centrala Gävle