Haklappar

Innan vi blev ansvarsmuseum tog Nordiska museet ansvar för Kriminalvårdens kulturarv och har gjort flera stora insamlingsprojekt, bland annat ett i mitten av 1950-talet. Då begav sig museets intendent Mats Rehnberg ut till landets alla cellfängelser för att samla föremål från en era som nu var till ända. Några år tidigare hade nämligen en stor kriminalvårdsreform klubbats igenom. Cellstraffets”vård i isolering” förbjöds då för gott och ersattes med ”vård i gemensamhet”. Celldörrarna öppnades och det inrättades allt fler öppna anstalter.

Några av de föremål som Mats Rehnberg samlade in kom dock aldrig att skrivas in i Nordiska museets samlingar, och då vi härom månaden blev erbjudna att överta några av dem blev vi givetvis överlyckliga! Samlingen består av kläder för kvinnliga intagna samt 20 st handsydda, väl använda haklappar för spädbarn. Proveniensen är oklar, men i inventarielistorna kan vi se att haklappar och ”baby-utstyrsel” hade hämtats från fångvårdsanstalten i Kristianstad.

Spädbarn har historiskt fått vara med sin mamma i anstalt, men hur ser det ut idag? När en förälder hamnar i fängelse sätts barnets behov i första hand. Om Socialnämnden bedömer att ett spädbarn har det bäst hos sin mamma får barnet stanna där – även om hon är intagen i anstalt. En som har skrivit om hur det är att föda och leva med sitt barn i fängelse är Birgitta Andersson i självbiografin ”Blondie” (Lind & Co). Hon har fött två döttrar under två olika fängelsestraff och beskriver en ganska harmonisk tillvaro i Parkvillan, anstalten Hinseberg.