Nattskjorta från Roxtuna

År 1955 öppnade ungdomsfängelset Roxtuna som kom att bli världskänt för sitt moderna behandlingsklimat. Anstalten bestod av hemlika paviljonger med 7 – 9 platser enligt ”den lilla gruppens princip”, där de psykiskt och tungt socialt belastade pojkarna skulle placeras med största noggrannhet för att få bästa möjliga gruppdynamik. – Det är pojkar med hårda pansar kring sina själar som vi får ta i tu med, men jag tror att vi med tillämpad psykologi, psykiatri och pedagogik skall kunna väcka dom till aktivitet i positiv riktning, sade anstaltschef doktor Ring Lundquist i en intervju i Folket i Bild samma år.

Poeten Tomas Tranströmer (1931-2015) arbetade som psykolog på anstalten under 1960-talet. Han har berättat att diktsamlingen ”Klanger och spår” från 1966 varit särskilt präglad av hans tid på Roxtuna.

Nattskjortan för intagna, prydd med ett ”R” skänktes till museet i samband med nedläggningen av Roxtuna år 2007. När vi ser den tänker vi på en haiku av Tranströmer i samlingen ”Fängelse” (1959) som beskriver en pojke som somnar tryggt i ”en moder av sten”.

 

Hittat på Hamilton

När gamla cellfängelset i Gävle totalrenoverades åren 2000 – 2003 kom en hel del föremål fram i ljuset igen, som tidigare legat dolda under golvplankor eller i ventilationskanaler. Föremålen du ser på bilden har hittats i samma cell.
Många av tingen på bilden är spår från arbetsdriften. Tygbitar, trådnystan, trådrullar, skosulor, klackjärn, verktyg … Under många år fick de intagna arbeta med skrädderi och skomakeri i cellerna. Här finns också vardagliga ting, som en tub Stomatoltandkräm och en rakborste. Samt två ovala snusdosorna av märket Ettan, det tomma cigarettpaketet av märket Bill och tändsticksaskar. Det finns också en vikt loppa, möjligtvis vikt av tidens hårda toalettpapper samt resterna av ett trasigt egentillverkat schackspel, i träfärg och blyertsgrått, noggrant färglagt. En tager vad en haver!

Föremålen är sannolikt från perioden 1913 – 1953, då Gävlefängelset var straffängelse för i huvudsak unga pojkar. Det är vardagliga spår av liv, som glömts bort och dolts av varje lager renovering som tillkommit. När vi öppnar en låda som denna kommer historien nära.