Nära Drags yllefabrik vid Motala ström invigs Norrköpings kronospinnhus år 1790, som skulle ta emot och sysselsätta kvinnliga fångar från Götaland. Som namnet antyder arbetade kvinnorna med att spinna, från klockan fyra på morgonen till tio på kvällen. Arbetet hade två syften – dels skulle klädmanufakturerna få arbetskraft och dels skulle de intagna ”göra rätt för sig”. Anläggningen var modern i sin tid med stora salar och högt i tak där de intagna både sov och arbetade.

Spinnhuset skildrades av vice pastor Hans Olaf Sundelius i samband med ett besök år 1798: ”I arbetsrummet är allt ordentligt och rent. Inget skråne, inga trasor synas. I ett och samma rum befinner sig 40 människor, deras sängar, spinnrockar och övriga verktyg; likväl allt redigt och i skick.”

Spinnhuset blev med tiden fängelse och slutade sina dagar som häkte år 2013. I samband med nedläggningen förvärvade museet en så kallad långrock, som stått uppställd i ett trapphus. Långrocken har medeltida anor och kännetecknas av att den drivs för hand och fick ett uppsving under 1800-talets första decennier.

Kristianstad C byggdes redan 1846 och var fram till förra året landets äldsta fängelse i bruk. När vi dokumenterade anstalten hittade vi denna kommod i ett kontorsutrymme. Under locket finns ett handfat av porslin, och på hyllorna i skåpet förvarades en handkanna, potta och annat som kunde behövas när man gjorde sin morgontoalett.

Efter en sökning i Digitalt museum upptäckte vi att det finns en snarlik kommod i Bohusläns museums samlingar, också den ådringsmålad med porslinsknopp, stående på tre tassar. Enligt objektsbeskrivningen tillverkades denna modell 1880 – 1900.

Men var kan den ha stått? Det som talar för att den kan ha använts i en cell är att den är målad på samma sätt som celldörrarna. Och under nämnda tidsperiod började allt fler cellfängelser överge den tidigare illa omtyckta toalettbänken till förmån för pottskåp. Men samtidigt, kostade man på kommoder på björntassar till cellerna? I andra anstalter har de varit av betydligt enklare snitt.

Det var å andra sidan inte bara fångar som bodde i anstalten när det begav sig. Vid den tiden var det fortfarande vanligt såväl fängelsedirektören med familj bodde i cellfängelsets direktörsbostad på första botten. På våningen under fanns även några mindre personalbostäder. Kanske har detta exemplar använts i direktörsbostaden eller i någon av personalbostäderna.

http://www.digitaltmuseum.se/things/kommod/S-BM/UM015543?query=kommod&js=1&search_context=1&page=2&count=69&pos=40

Sedan fotbojan infördes har beläggningen på öppna anstalter minskat. Sommaren 2013 var det dags för anstalten Åby, i Funbo utanför Uppsala, att stänga.
Åby var till en början ett majorsboställe, men år 1912 öppnade Centralföreningen till stöd för frigivna ”Åby lanthem”, ett arbetshem för frigivna fångar som hade svårt att få arbete. De saknade ofta arbetsintyg och goda referenser. På Åby kunde de skaffa sig nya genom att arbeta med snickeri, måleri, trädgård, skogs- och jordbruksarbete. Om du skötte dig och undvek rusdrycker fick du stanna tills du fått ett arbete.

Några år senare börjar Åby användas som konvalescentanstalt för män som brutits ner av långvarig vistelse i cellfängelse och området byggs då ut med fler logement. I slutet av 1930-talet råder det stor brist på ungdomsplatser, och därför tar Fångvården över Åby för att använda det som ungdomsanstalt år 1942. Senare blir det ett utslussningsannex till Långholmen och slutligen öppen anstalt för män.

Likt årsringar består anstaltsområdet av en blandning av äldre jordbruksfastigheter, villaliknande trähus och tegelpaviljonger från 1970-talet som berättar om de hundra år som förflutit sedan arbetshemmet togs i bruk. Kanske har detta redskap som använts vid skogsarbete varit med under hela resan?

Förra månaden visade vi skylten mot Håga Sjukhus, och nu är vi framme vid anstaltsområdet. Fotot är troligtvis taget under 1990-talet. Idag är minigolfbanorna borttagna och en gång har byggts mellan huvudbyggnaden och den sidobyggnad som innehåller arbetsdriften, till vänster i bild.

När du besöker Håga går du först in genom den grind som syns längst ner till vänster i bild. Sedan kommer du fram till centralvakten som ligger integrerad i den stenmur som omsluter det före detta sjukhuset. I den högra byggnadskroppen finns utöver centralvakten också personalutrymmen och den vänstra innehåller lokaler för arbetsdriften.

Innanför murarna och dess byggnader ligger det före detta sjukhuset. Den karaktäristiska höga delen av byggnaden är ett trapphus, som också innehåller kontor och ett andaktsrum. Till höger ligger avdelningarna med bostadsrum och ett gemensamhetsutrymme för intagna på varje våningsplan. Än idag finns medicinskåp från sjukhustiden kvar, inbyggda i väggarna i korridorerna.

Arkitekten bakom Håga hette Gustaf Birch Lindgren och hade dessförinnan ritat Hall och ungdomsfängelset Skenäs. I januari skrev vi att Hågas enkla, moderna utseende var mycket annorlunda jämfört med 1910-talets närmast slottsliknande cellfängelser i Malmö och Göteborg. Vem hade då ritat dessa? Ingen mindre än Birch Lindgrens pappa, arkitekten Gustaf Lindgren.

Denna träskulptur föreställande två män som drar fingerkrok är tillverkad kring år 1970 av Henry F, som då var interneringsfånge i gamla Gävleanstalten. Skulpturen ser ut att vara inspirerad av Döderhultarn – skulptören Axel Petersson (1868-1925) som gjorde sig känd för sina grovt tillyxade karikatyrer och porträtt.

Under tiden som Henry avtjänade sitt straff, var Gävlefängelset en interneringsanstalt för återfallsförbrytare. Internering innebar att fängelsestraffet inte var tidsbestämt, så strafftiden kunde bli väldigt lång. Vissa interneringsfångar i Gävle försökte därför göra sina celler mer personliga och hemtrevliga. Några hade fåglar som husdjur, och för att fåglarna inte skulle behöva sitta i sina burar hela dagarna fick de ibland flyga fritt i fängelsets mittskepp.

Under samma tidsperiod utkämpades en fångkamp i hela Sverige som fick mycket stöd även utanför murarna. Man kämpade för en mer human kriminalvård utan brevcensur och isoleringsstraff. Organisationer som Riksförbundet för kriminalvårdens humanisering (KRUM) och Förenade Fångars centralorganisation (FFCO) bildades, men är idag upplösta. År 1974 tillkom en mer liberal kriminalvårdslag.