Celldörr från Långholmens centralfängelse.

I USA utvecklades under 1800-talet två fängelsesystem: Auburn och Philadelphia. Skillnaden mellan dem var att Philadelphiafängelset innebar en total isolering med både arbete och sömn i cellen. Philadelphiasystemets celldörrar är heltäckande med undantag för en matlucka och ett bevakningsöga.

Auburnfängelsernas celler kallades ”nattceller” och systemet fungerade så att de intagna arbetade tillsammans dagtid (under tystnad) och sov i enskildhet i cell under natten. Istället för fönster fanns en galleröppning i dörren.I USA kom man framförallt att bygga fängelser enligt Auburnsystemet. Det kan du se i många amerikanska filmer som skildrar fängelsemiljöer! I Sverige började vi istället att bygga cellfängelser enligt Philadelphiasystemet, men det fanns några undantag. I Långholmens Centralfängelse (idag rivet) fanns gemensamhetsavdelningar enligt Auburnsystemet.

Gemensamhetsavdelningarna sägs ha varit mer populära, så länge ett fängelsestraff innebar isolering. Dit skickades ofta intagna med både somatiska och psykiska besvär. I Fångvårdens årsstatistik från tidigt 1900-tal beskrivs dessa personer ofta som oroliga, nervösa eller ”grubblande och sjukliga till lynnet”, och viss gemenskap började då anses kunna förbättra deras tillvaro.