Oblatask, häktet Drags

Det fd häktet Drags i Norrköping, som togs ur bruk år 2013, har en lång historia. Det byggdes år 1790 som spinnhus, en förbättrings- och straffanstalt för kvinnor.

I samband med nedläggningen av häktet Drags förvärvade vi ett antal föremål från den gamla fängelsekyrkan, bland annat denna oblatask av silver med en inskription som lyder: ”Allmänna straff och arbetsfängelsets Kyrka i Norrköping af dess Predikant och hans Hustru. Tacksamhet för Guds nåd den 21 mars 1850. Joh 6 Cap 51 vers”

År 1850, då oblatasken fann sin plats i fängelsekyrkan, hade det gamla spinnhuset just bytt inriktning. Året innan bestämdes det att alla livstidsdömda kvinnor fortsättningsvis skulle förvaras i Norrköping. De kvinnor som dömts för lösdriveri fördes därför till straffängelset i Stockholm. Och från Stockholm skickades i samband med detta 49 livstidsfångar till Norrköping. I detta skede fick spinnhuset sitt nya namn – Allmänna straff och arbetsfängelset i Norrköping.

Samtidigt har de första cellfängelserna i landet redan byggts, där intagna ska få ”vård i isolering”, men i Norrköping fortsätter de intagna att arbeta tillsammans och sova i stora sovsalar.

Säkerhetsslips

En nyhet i 1984 års uniform var säkerhetsslipsen – en till synes vanlig slips som av säkerhetsskäl inte går runt halsen, utan den fästs med kardborreband under skjortslagen. Kriminalvården är inte ensam om sina säkerhetsslipsar. Även poliser, väktare, taxichaufförer och andra yrkesgrupper som till vardags kan behöva hantera våld och tumult använder dem. Inom järnvägen har de också använts, men av andra skäl – till exempel för att det kan finnas risk att slipsen fastnar i olika arbetsmoment med lok och vagnar

Tjänstedräkten som syns på bilden är ett mycket viktigt tillskott i våra samlingar. Både 70- och 80-talens tjänstedräkt är lite representerade i samlingarna, och ännu mindre kvinnors tjänstedräkter. Det är kanske lätt att tro det mest värdefulla i våra samlingar är de kavajer som prytts med rader av guldglänsade grader, men det kan vara minst lika svårt att få tag i en vanlig skjorta från 1950-talet.

Informationsbild om ungdomsanstalten Roxtuna

I museets bildsamlingar finns diabilder från ungdomsfängelser som Roxtuna, Skenäs och Mariefred. De ser ut att vara tagna under 1950-talet. Efter en titt på bildtexterna, som är skrivna på franska, spanska och engelska, kan vi anta att bilderna har använts för att informera utländska intressenter om den svenska ungdomsfängelsemodellen.

År 1938 inrättas det första ungdomsfängelset – Skenäs i Östergötland. Det är ett resultat av 1930-talets strävan mot en ”ökad differentiering av klientelet”. Detta innebar att tex. ungdomar dömda för brott skulle skickas till särskilda anstalter som var anpassade efter deras behov. De ungdomsfängelser som kom att byggas erbjöd meningsfull yrkesutbildning och stora möjligheter till idrott och fritidsaktiviteter. Istället för en enda stor fängelsebyggnad uppfördes många små, separata avdelningar som skulle ge ungdomarna en trygg, hemtrevlig känsla. Gruppsammansättningen var viktig. En orolig, aggressiv person kunde placeras på en ”lugn avdelning” för att bli påverkad i positiv riktning. Med utbildning, vård och trygghet skulle ungdomarna kunna återanpassas till samhället.

Efter andra världskrigets slut fortsätter de humana vindarna att blåsa. Fångvården satsar stort på öppna anstalter utan murar och stängsel för de som begått mindre förseelser. Dessutom inrättas Frivården – kriminalvård i frihet. De ungdomar som hade begått mindre förseelser började med tiden att dömas till frivård istället för fängelse, vilket innebar att de ungdomar som fortsättningsvis dömdes till fängelse ofta hade mycket allvarlig kriminalitet bakom sig. Personalen var ovan vid det nya, betydligt tyngre klientelet. Ungdomsfängelserna börjar få allt mer kritik, de beskrivs som brottsskolor där ungdomarna har gott om tid att planera brott och avancera i hierarkin. Till slut avskaffas påföljden ungdomsfängelse i 1974 års kriminalvårdslag. Idag ansvarar framförallt socialtjänsten för ungdomars påföljder.