Klotter om tvångsuppfostringsanstalten Bona

F.d. anstalten Gävle, i vilken museet idag bedriver sin verksamhet, var under 1900-talets första hälft ett straffängelse för i huvudsak yngre män mellan 18–21 år. Under denna period bestod arbetsdriften av skrädderi och snickeri. På en sybehörslåda kan vi läsa att någon tidigare har varit på Bona, en tonåring som tagit ytterligare ett steg mot ett liv i samhällets marginaler – från tvångsuppfostringsanstalten till straffängelset. På denna låda står en mer utförlig berättelse:

“Hej kamrat, tiden går sakta ja har 42 dagar kvar 8 månar gått sakta varit på Bona 10 månar. Rymt därifrån kom dit den 16/3 -23. Rymde den 3/1 -24 blev fast den 12/2-25 hållit mig undan 13 månar fri 21/10-25. Leve friheten”

Omkring sekelskiftet 1900 var oron stor för de ungdomar som drev runt i städerna. De kriminogena faktorerna tycks ha varit ungefär de samma som de är idag: gängen, eller “ligorna” som man sade då, bestod av mestadels pojkar som som ofta levde med frånvarande föräldrar, i fattigdom och med bristande framtidstro. Ungdomarna behövde dock inte vara särskilt kriminella för att samhället skulle ingripa, det kunde räcka att de ansågs vara ”vanartiga” eller ”sedligt försummade”.

Genom en ändring i strafflagen uppstod år 1902 möjligheten att i stället för fängelse döma ungdomar till tvångsuppfostran. År 1905 öppnade den statliga tvångsuppfostringsanstalten Bona, där vanartiga tonårspojkar mellan 15–18 år, bland annat genom jordbruksarbete, skulle lära sig “gudsfruktan och arbetsduglighet”. Men anstalten har också kallats ett “brottets gymnasium”, med inslag av både aga och pennalism.

Något motsvarande föremål med klotter från tonårsflickor finns ännu inte på museet. De flickor som ansågs vara vanartiga fick inte heller någon större uppmärksamhet i debatten och hade inga platser på den statliga tvångsuppfostringsanstalten. Istället drev Svenska Diakonissällskapet flera verksamheter för frigivna kvinnliga fångar och andra flickor och kvinnor som ansågs vara sedligt försummade eller vanartiga, bland annat Skyddshemmet Sjötorp.

 

Källor:

Frangeur, Renée (2007): Pojkar, pli och pedagogik. Vanart och manligheter på Bonaanstalten 1905-1948.

Persson, Gudrun (2008): I starka kvinnors sällskap. Om Ersta diakonis sociala verksamhet.