”Månadens föremål” blir denna månad ett fotografi (fotograf okänd). Det föreställer en bostadspaviljong på anstalten Roxtuna. Anstalten öppnade 1955 och kom att bli internationellt känd för sin moderna behandlingsinriktning för ”ungdomsfängelseelever med psykiska särdrag”. Där anställdes läkare och psykologer, och eleverna fick bo i hemlika, små paviljonger enligt ”den lilla gruppens princip”.

Roxtuna ligger naturskönt, en bit utanför Linköping invid sjön Roxen. Bostadspaviljongerna har en utpräglad 1950-talsstil, invändigt finns fiskbensparkett och öppna spisar i samlingsutrymmena. På området fanns bilverkstad, trädgårdsverksamhet, snickeri och mekanisk verkstad samt idrottshall och musikrum. Personalen bodde i personalbostäder på anstaltsområdet. De intagna pojkarna skulle få vård i hemlika förhållanden, och aktiveras med fritidsaktiviteter och arbetsträning inom moderna yrken för att förbereda inför livet efter straffet. Den vårdinriktade, delvis öppna pionjäranstalten stod i stark kontrast till de cellfängelser från 1800-talet som i huvudsak användes vid denna tid.

Vid samma tid börjar narkotikamissbruket sakta öka i Sverige. Under 1960-talets gång börjar Kriminalvården märka av utvecklingen – allt fler intagna använder narkotika. Roxtuna fick tidigt en särställning med sin höga vårdkompetens, och kom att bli inriktade mot personer med narkotikamissbruk.

Roxtuna togs ur bruk 2007 och sedan dess har lokalerna förfallit efter att ha stått ouppvärmda. En för landet unik anstaltsmiljö tycks vara bortom räddning och kommer enligt lokala medier att rivas för att ge plats åt bostäder.

Den 10e maj år 1832 fick en bonde från Österböle i Rengsjö socken delta i sin sista gudstjänst i Rengsjö kyrka. Efter gudstjänsten föll skarprättarbilan över hans hals vid avrättningsplatsen på sockenrån mellan Rengsjö och Bollnäs.

Till och med en präst kan behöva hjälp för att hålla reda på högtiderna under året. Då kan en handbok för just detta vara till hjälp!

Den här kyrkohandboken kommer från anstalten Kirseberg i Malmö, ett cellfängelse som byggdes år 1914, Där skulle de intagna avtjäna sitt straff i total isolering. Den andliga vården ansågs viktig för rehabiliteringen av fångarna. Under tiden för cellfängelserna var det prästerna som stod för vården av fångarna då själavården var en viktig del av cellfängelseideologin.

När den här kyrkohandboken kom till Kirseberg hade livet på anstalten förändrats något, år 1916 gjordes en första uppmjukning av cellstraffet och då fick fångarna ha sina dörrar öppna och även börja arbeta tillsammans.

Kyrkohandbokens historia är lång, den äldsta sägs vara från c:a 100 e.kr skriven av Didaché. Den första i Sverige var utgiven av Olaus Petri “Een handbock påå swensko”, Ther doopet och annat mera vthi ståår” år 1529 och “Then swenska messan” från år 1531. Olaus Petris skrifter byggde till största del på den svenska medeltida traditionen och på Luthers skrifter.

Det har gjorts många uppdateringar av kyrkohandboken genom åren och just nu pågår en uppdatering som ska behandlas av kyrkomötet hösten 2017 och kan efter det tidigast tas i bruk under 2018. Idag finns kyrkohandboken i Sverige översatt till flera av de minoritetsspråk vi har, och just nu pågår ett arbete med att översätta delar av handboken till Romani chib.

En kan ju alltid hoppas att den nya kyrkohandboken kommer att få lika fina illustrationer som den här boken från 1917!

Jag som står för “månadens föremål” den här månaden är Lina Ohlsson-Björk som genom min utbildning till föremålsantikvarie vid Uppsala universitet har praktik på Sveriges Fängelsemuseum.