[vc_row][vc_column][vc_column_text]Inne i cellerna har ofta pottskåpen och deras luckor blivit kvar av praktiska skäl ända in till våra dagar. På anstalten Karlkrona som lades ned i september 2010 fotograferade vi detta pottskåp som faktiskt användes till det den ursprungligen var tänkt för. Även för dagens intagna kan det vara praktiskt att slippa ”flagga på” under natten om man skulle bli kissnödig. Istället för en potta används en kissflaska med lock som trycks på.[/vc_column_text][/vc_column][/vc_row]

Hur klarade cellfängelsernas isoleringsfångar av sina toalettbesöken? Dessa cellbäcken, eller pottor, av brunglaserat stengods kommer från anstalten Västervik, ett gammalt cellfängelse som byggdes år 1871 och var i bruk ända fram till år 2007. Till pottan hörde även ett lock av beckplåt försett med cellnummer.

Då fängelset stod nytt bedrevs ”vård i isolering”. Personalen skulle ha så lite kontakt som möjligt med fångarna. Vid sidan av celldörren fanns en lucka där pottan förvarades. Om den skulle användas kunde fången öppna luckan från insidan av cellen. När pottan sedan skulle tömmas tog personalen ut den genom en motsvarande lucka som vätte ut mot cellkorridoren.

”Vård i isolering” förbjöds år 1945, men de flesta fängelser hade tagit steget mot en mer human fångvård redan under 1900-talets början. Under 1920-talet började alltfler fängelser att installera vattenklosetter och pottluckorna kom i många fall att putsas över i cellkorridorerna.

Ser målningen bekant ut? Den är en kopia av konstnären Nils Forsbergs (1842-1934) kända målning ”En hjältes död” som hänger på Nationalmuseum. Målningen bygger på konstnärens egna upplevelser som sjukvårdssoldat i Fransk-tyska kriget och är en protest mot krigets meningslöshet. Trots detta uppfattade många den som en patriotisk skildring av en hjälte och konstnären belönades med guldmedalj på Parissalongen år 1888.

Den kopia som syns på bilden ovan finns på Sveriges Fängelsemuseum. Den målades av fången Leopold Pettersson 1914 då han satt på Gävle straffängelse under fem år, dömd för ”otukt med flicka under tolv år”. Hans tavlor sticker ut i våra samlingar, både i storlek och avseende teknisk skicklighet.

I februari år 1981 utbröt en arbetsstrejk på anstalten Hudiksvall. Trots det bestämde sig en av de intagna för att arbeta som vanligt. Morgonen därpå hängde på hans celldörr denna 53 cm höga pappfigur med snara om halsen och ”Strejkbrytare” skrivet på bröstet…

Vi vet inte varför de intagna strejkade just den gången, men det var inte första gången som en strejk bröt ut på anstalten. Året innan blev det rubriker i lokalpressen på grund av en arbetsstrejk mot ett regeringsförslag som innebar att de intagna skulle kunna avkrävas urinprov för att avslöja om de använder narkotika.

Kriminalvården har under en lång tid av år uppmuntrat sina klienter att i terapeutiskt syfte ägna sig åt hantverk och måleri. I vår utställning ”Hotell Hamilton” har vi därför ett litet konstgaller med fångkonst  och här under Månadens föremål kan du se flera exempel på olika typer av hantverk!

På fotot ovan ser du ett skrin tillverkat av tändstickor. Invändigt är skrinet spegelklätt i både låda och lock. Skrinet är troligtvis tillverkat under 1940- eller 50-talet, då tändsticksarbete var en populär hobby både innan- och utanför murarna. Mellan åren 1913 och 1953 var Gävlefängelset straffängelse för i huvudsak unga, manliga fångar. År 1954 blev det istället interneringsfängelse för återfallsförbrytare.

Bilden föreställer en permissionssko för damer från 1960-talet, gjord av formpressad plast. En liten detalj förbiseddes dock under produktionen – klacken är ihålig! Den som petade bort innersulan hade inga problem att ta med sig lite piller eller pulver tillbaka till anstalten när permissionen var avslutad.

Nöden är uppfinningarnas moder och när det gäller insmuggling av narkotika har uppfinningsrikedomen varit mycket stor genom åren. Förr om åren kunde det exempelvis ”råka” hamna, till synes oskyldiga men preparerade, tennisbollar innanför murarna med jämna mellanrum. Andra gånger har narkotikan kommit in ”bakvägen”, förvarad i allt från treorör till tandborstfodral…

Både Gävleborna och de innanför murarna kallade oftast fängelset på Hamiltongatan för Hotell Hamilton. På Hotell Hamilton ordnades fotbollsturneringar under 1960- och 70-talen, och här ser du två vinstplaketter från år 1967 och 1968. Fånglaget – som av förklarliga skäl alltid hade hemmamatcher innanför murarna –  mötte Korpenlag från t ex Polisen och Brandkåren. Personer som var med på den tiden minns matcherna som spännande, och nu och då får vi besökare som har bott i de vita trevåningshusen mittemot fängelset. De har berättat att de nyfiket följde matcherna från sina balkonger då det begav sig.

Under en match for bollen över muren och fastnade i ett träd! Göran – ofta sedd ”gäst” på Hotell Hamilton – kastade sig vant över muren, for upp i trädet, hämtade bollen och hoppade tillbaka in på fängelsegården igen. Han minns att personalen bara stod och gapade! På senare år har han träffat en av vårdarna som berättade att den där fotbollsmatchen var något han aldrig kunde glömma!

Varför passade inte Göran på att rymma då han ändå var på utsidan av murarna? Jo, matchen var så spännande så han var bara tvungen att hoppa tillbaka.

Från och med år 1945 fick fångarna röka under den dagliga promenaden på fängelsegården. Fångarna gick i cirkel och i mitten stod vakten. Elddonet, som fungerade som en oljelampa, var specifikt tillverkat för sitt ändamål och stod med brinnande låga i en fönsternisch för att alla skulle kunna komma åt det. Fångarna fick nämligen inte inneha tändstickor. Tänk om någon skulle försöka sätta eld på fängelset! Elddonets uppfinnare var överkonstapel Harry Svensson.

Sedan snart två år tillbaka är det rökförbud i Sveriges fängelser och häkten. Det är dock tillåtet att röka under den dagliga promenaden utomhus – men bara max 5 cigaretter/dag. Det är inte första gången som Kriminalvården blivit rökfri! Sigfrid Wieselgren, generaldirektör år 1885, införde också ett rökförbud på sin tid.

Elddonet kom till museet som gåva av Erik Gustavsson, f.d. övertillsynsman, Gävle.

Denna transparenta klisterlapp med tillhörande magnet kommer från häktet i Gävle och är ett av de senaste förvärven till våra samlingar. Klisterlappar som dessa finns på celldörrarna och är ett sätt för personalen att informera varandra om var den häktade befinner sig för ögonblicket. Om hon eller han är i cellen sätter personalen magneten i mitten, men under exempelvis besöks- och promenadtider flyttar personalen magneten till rätt ruta.
Personalen måste också veta om de häktade har tillgång på föremål som kan orsaka skada för den häktade själv eller personalen, exempelvis rakblad. Om en häktad behöver raka sig och får en rakhyvel sätts en lapp på dörren som informerar om det.

De som sitter i fängelse får inte inneha kontanter så därför har cigaretter länge varit ett populärt betalningsmedel istället. Författaren Lasse Strömstedt beskriver sina erfarenheter från Långholmen i sin självbiografi Fånge 981 (2003).

”De som sydde madrassvaren hade bästa jobbet. Det var visserligen enahanda, men gav möjlighet till extraförtjänst. De gröna fängelsekläderna som vi gick klädda i var alla stöpta i samma form. Antalet storlekar var två. En större och en mindre. De fångar som inte gjorde något åt sina kläder såg ut som vandrande illgröna sopsäckar. Tyget var stelt och påminde om pansar. Många av killarna ville se lite snitsigare ut. Det här var ju på 50-talet och ute i samhället gällde insydda byxor med fem centimeter höga slag på byxbenen. I madrassverkstan kunde man få byxorna insydda för tio cigaretter eller ett par ägg om det var så att kunden jobbade i köket.”

På bilden ovan syns ett cigarettpaket av märket Bill samt en tändsticksask från Jönköpings tändsticksfabrik, som hittades under restaureringen av Hotell Hamilton år 2000-2003.