”Månadens föremål” blir denna månad ett fotografi (fotograf okänd). Det föreställer en bostadspaviljong på anstalten Roxtuna. Anstalten öppnade 1955 och kom att bli internationellt känd för sin moderna behandlingsinriktning för ”ungdomsfängelseelever med psykiska särdrag”. Där anställdes läkare och psykologer, och eleverna fick bo i hemlika, små paviljonger enligt ”den lilla gruppens princip”.
Roxtuna ligger naturskönt, en bit utanför Linköping invid sjön Roxen. Bostadspaviljongerna har en utpräglad 1950-talsstil, invändigt finns fiskbensparkett och öppna spisar i samlingsutrymmena. På området fanns bilverkstad, trädgårdsverksamhet, snickeri och mekanisk verkstad samt idrottshall och musikrum. Personalen bodde i personalbostäder på anstaltsområdet. De intagna pojkarna skulle få vård i hemlika förhållanden, och aktiveras med fritidsaktiviteter och arbetsträning inom moderna yrken för att förbereda inför livet efter straffet. Den vårdinriktade, delvis öppna pionjäranstalten stod i stark kontrast till de cellfängelser från 1800-talet som i huvudsak användes vid denna tid.
Vid samma tid börjar narkotikamissbruket sakta öka i Sverige. Under 1960-talets gång börjar Kriminalvården märka av utvecklingen – allt fler intagna använder narkotika. Roxtuna fick tidigt en särställning med sin höga vårdkompetens, och kom att bli inriktade mot personer med narkotikamissbruk.
Roxtuna togs ur bruk 2007 och sedan dess har lokalerna förfallit efter att ha stått ouppvärmda. En för landet unik anstaltsmiljö tycks vara bortom räddning och kommer enligt lokala medier att rivas för att ge plats åt bostäder.