Hur intressant är egentligen detta? En vanlig mörkblå kavaj utan vare sig kriminalvårdsemblem, grader eller guldknappar. Men den har visat sig vara unik i våra samlingar!
I slutet av maj fick vi besök av uniformskännaren Göran Enqvist som tog sig tid att titta igenom våra samlingar. Detta visade sig vara en helt oanvänd kavaj till personalens tjänstedräkt, troligtvis av den modell som introducerades år 1939.
En gång om året, ofta i maj, brukade de statliga verken ha beklädnadsmönstring. Det innebar att personalens arbetskläder granskades för att se vad de var i för skick. När en uniform ansågs vara utsliten kastades den, men först sprättades knapparna bort för att återanvändas. Nya uniformer kunde sedan beställas från olika leverantörer. CBV i Karlskrona var en av de största. På bilden kan du se att etiketten från CBV sitter kvar på ena kavajärmen. Uniformsjackorna såldes med svarta knappar som beställarna sedan ersatte med sina egna. Den här kavajen var alltså tänkt att prydas med guldknappar och kanske också grader för att användas som tjänstekavaj av en anställd. Men av någon anledning kom det aldrig att ske.
Någon har för länge sedan monterat olika modeller av transportfängsel på en tavla. Till vänster ser vi läderinfattad hand och fotfängsel som användes vid fångtransporter under 1800-talets andra hälft. ”Användes fordom även vid bestraffning genom att länken fastnaglades i vägg”, kan vi läsa på den handskrivna skylten. Till höger ser vi så kallade skruvbojor.
Alla anstalter vi besökt under åren har haft ett ”kuriosakabinett”, ofta ett skåp där anställda sparat speciella föremål. Ofta innehåller det pokaler från idrottsevenemang, äldre arbetsredskap som ovan nämnda transportfängsel, dragur eller äldre uniformsdetaljer som mössmärken och axelklaffar. Det finns ofta en särskild hylla med uppfinningsrika beslag – kanske en itudelad tennisboll som en gång fyllts med knark och kastats över muren eller tatueringsmaskiner gjorda av rakapparater, tejp, kulspetspennor och teskedar.
När vi besökte anstalten Malmö i våras mötte vi två nyanställda vårdare som stod och pratade om innehållet i en av de glasmontrar som fanns i administrationslokalerna. ”Dom här får ni inte ta med er, det här är ju kul för oss som är nya!”. Det gjorde vi inte heller. Historiska föremål och berättelser är fantastiska nycklar till kunskap och gemenskap – en ovärdelig resurs för en arbetsplats.
Vid anstalten Hinseberg lades de öppna avdelningarna Båtshagen och Bosshagen ned under år 2013. De ligger utanför Hinsebergs stängsel, på promenadavstånd från anstaltsområdet. Båtshagen, en brun atriumbyggnad, byggdes i början av 1970-talet och den intilliggande Bosshagen är en äldre trävilla, röd med vita knutar.
I somras åkte vi till Frövi för att dokumentera verksamheterna. När vi besökte Båtshagens kök träffade vi en kvinna som var i färd med att förbereda lunchen. Hon bar en t-shirt med texten ”Självförvaltning” på ryggen. Vi samlade in en likadan tröja då den berättar något om vår tids kriminalvård, där antalet avdelningar med självförvaltning har ökat under det senaste decenniet.
Självförvaltning innebär att intagna ansvarar för städning, hushållsbudget, matlagning och tvätt. Tanken bakom är att de som deltar ska få möjlighet att komma in i vardagliga rutiner inför frigivningen.
År 2013 kommer för oss att vara mycket förknippat med alla nedläggningar inom Kriminalvården. För att dela med oss av det vi sett under den resan kommer 2014 års Månadens föremål belysa ting från de nu nedlagda verksamheterna.
”Jag blev erbjuden att få komma till Håga, ett fängelsesjukhus för fångar med psykiska problem.” skriver Sandhamnsligans ledare Fleming Broman i sina memoarer från 1982. Håga ligger utanför Södertälje och är sedan år 1970 en kriminalvårdsanstalt för män, men har en historia längre än så. Två kilometer västerut ligger den riksbekanta anstalten Hall, med en bakgrund som uppfostringsanstalt för varnartiga barn. För att anpassa verksamheten efter ny lagstiftning år 1926 byggs avdelningen Hågakolonien
Vägskylten på bilden kommer på plats knappt tjugo år senare, år 1943. Hågakolonien har då tagits ur bruk och istället står där ett sjukhus för kriminellt belastade patienter – en modern, avskalad gul tegelbyggnad omgärdad av mur. Kontrasten är stor mot de sista närmast slottsliknande cellfängelser som uppfördes i Malmö och Göteborg under 1910-talet. Mycket har också hänt inom fångvården under dessa tre decennier. Skylten mot Håga Sjukhus berättar om samtidens kategorisering av fångarna och psykiatrins ökade inflytande. Istället för att dela upp fångarna efter geografisk tillhörighet ska de nu erbjudas vård utifrån deras speciella behov, en fråga som drevs av bland andra justitieminister Schlyter under 1930-talet. Under tiden som följer kompletteras de gamla cellfängelserna därför av såväl ungdomsfängelser som rättspsykiatriska kliniker.
Vad innebär ett fängelsestraff – egentligen? Det är svårt att veta för den som inte har egna erfarenheter av det. Det är något vi pratar om när vi ritar ”bra” fängelser tillsammans med våra yngre besökare under höstlovet. Det kan ju verka ganska bekvämt att sitta i fängelse nuförtiden – TV på rummet och lagad mat varje dag! Men hur är det att inte kunna ringa eller träffa de man tycker om när man vill? Kanske skrivs långa trådar med rykten om en på internet, som man inte kan bemöta?
Och hur är det att tvingas leva inlåst tillsammans med personer som du kanske helst skulle undvika, om du själv fick bestämma? Härom året förvärvade vi en samling beslag från den sedan 1990-talet nedlagda anstalten Hudiksvall. Beslagen har gjorts under 1980- och 90-talen, och en stor del är mycket små, egenhändigt tillverkade stickvapen av olika slag, lätta att gömma i handen. Ett av dem ser du på bilden. Vapnen vittnar om både den hotbild och den rädsla som också kan ingå i ett fängelsestraff.
Även personalbilder har en historia. Under 1900-talets första decennier var det vanligt att göra illustrerade porträttkollage. I våra samlingar har vi porträttkollage från såväl enskilda fängelser som större fångvårdsenheter. Vanliga inslag, utöver porträttbilderna och text, är miljöbilder på det aktuella fängelset och dess omgivningar. De dekorativa illustrationerna anspelar ofta på fångvårdens symboler.
Här kan vi se fångvårdens dåvarande uppdelning i centralfängelser, rannsakningsfängelset, straffängelser, kronohäkten, tvångsarbetsanstalter samt den enda, och vid sin tid ökända, uppfostringsanstalten Bona för det yngre klientelet. Porträtten är omgivna av en illustrerad törnekrans, som kom att bli en viktig symbol i fångvårdens emblem. En religiöst laddad symbol var självklar då det var fängelseprästen som stod för vården i 1910-talets fångvård.
Mellan år 1864-1877 tillverkade fångar ungefär 30 000 oljefoder till försvaret. Dosorna, som i regel är ca 3 cm höga, innehöll vapenfett och tillverkades på fri hand vilket gör att alla har ett unikt utseende.
När vi försökte hitta mer information om dosorna fick vi jackpot i Digitalt Museum! Armémuseum i Stockholm har förstås ett antal oljefoder i sina samlingar, och ett av dem fick oss att reagera lite extra då det var fäst ett meddelande på den skrivet just år 1877:
Modell till Oljefoder att tjena till efterrättelse vid denna dag afslutad leverans af 30.000 st Oljefoder av tenn. Stockholm 4 okt 1877.
Meddelandet är undertecknat av en tygmästare som arbetade under Kungliga arméförvaltningen, som således beställt tillverkningen av dosorna från ett eller flera fängelser. Oljefoder av denna typ florerar ofta på loppisar och auktionssajter tack vare att de numera är populära att använda som saltkar. Länk till Armémuseums modellexemplar av oljefoder M/1864
År 2011 samlade vi in några böcker som tagits i beslag vid Kronobergshäktet i Stockholm. Personalen granskar inkommande böcker, då de med jämna mellanrum används för insmuggling. I just den här boken har personalen upptäckt att någon har gömt heroin i ryggen.
Vissa regler och begränsningar i anstalt och häkte kan tyckas överdrivna, till exempel att det av och till har varit begränsningar i hur många böcker en intagen eller häktad kan få ha i sitt bostadsrum, att personalen kan granska inkommande post och att det kan vara förbjudet med krukväxter, icke genomskinliga pennor eller inramade bilder. Men ofta har begränsningarna uppkommit på grund av att något som tillåtits har använts av vissa för att gömma vapen, kontanter, telefoner och droger.
Den här, idag ganska illa åtgångna trädetaljen, har en gång i tiden suttit högst upp på spiraltrappan i cellfängelset här i Gävle. För omkring trettio år sedan bröts den loss av en intagen för att användas som frisbee på avdelningen… Den ställdes undan av kriminalvårdaren Sture Swing, som sedan tog med sig den hem som ett minne när anstalten togs ur bruk år 1986. Vid en garagerensning nästan tjugo år senare hittade han den och beslöt sig då för att skänka den till museet.
Vi har fler föremål i våra samlingar som använts till annat än vad de ursprungligen var avsedda för, och inte sällan är de kopplade till överträdelser av olika slag. Till exempel det stora prydnadsfartyget som användes som knarkgömma, rakapparaterna som gjordes om till tatueringsmaskiner, tändsticksasken som dolde en avlyssnings-apparat och alla tandborstar som filats till vassa stickvapen.
När gamla Gävleanstalten byggdes ut med en extra flygel 1885 inrättades en korridor med straffceller i dess källare. Där fanns bland annat en madrasserad ”dårcell”. Efter år 1986, då anstalten togs ur bruk, stod byggnaden tom i många år och förföll. Källaren fylldes av vatten och skadades svårt. Den är ännu inte restaurerad och därför inte öppen för allmänheten.
År 2006 blev museichef Katarina Kallings kontaktad av en person som arbetade på loppmarknaden i gamla Spikfabriken, Valbo. Han hade hittat en nyckel som sades tillhöra gamla Gävleanstalten, men den var större och hade ett annorlunda ax jämfört med våra ordinarie cellnycklar. De gick då ner till straffcellerna i källaren istället, och Katarina testade nyckeln i dörren till den madrasserade dårcellen… Bingo! Nyckeln inköptes och är den enda i sitt slag i våra samlingar.
